Forskaren som ger röst åt elever i utsatta områden

Bild

– Skolan har inte lyckats med sitt kompensatoriska uppdrag. Den största anledningen till att barn misslyckas i skolan är fortfarande föräldrarnas utbildnings- och klassbakgrund. Vi lever i ett ojämlikt samhälle som blir alltmer ojämlikt, säger Nils Hammarén.

Från genusforskning till skolans värld
Nils Hammaréns forskningsresa började 2002 när han som magister i sociologi blev doktorand vid Institutionen för socialt arbete. Via ett projekt om ungdom, kön och sexualitet började han studera unga mäns livssituation i utsatta stadsdelar. Det fanns då få studier om hur killarna i dessa områden såg på sig själva och formade sina identiteter, medan det fanns mer forskning om tjejers situation.

Med åren har hans forskningsfokus skiftat alltmer mot skolfrågor. 2012 fick han en lektorstjänst i pedagogik med inriktning mot ungdomsforskning vid utbildningsvetenskapliga fakulteten. 2020 blev han projektledare inom ett stort forskningsprogram finansierat av Stena-stiftelsen som undersöker ungas livsvillkor och lärande i utsatta stadsdelar.

En annan bild av skolan
Forskningen visar en annan sida av skolorna i utsatta områden än den som ofta framträder i media. Eleverna beskriver sina skolor som platser med nära relationer till lärarna och stark gemenskap.

– När man pratar med eleverna beskriver de att andra ser på dem på ett väldigt negativt sätt. De får höra att de är dåliga elever, att deras skolor är värdelösa och att deras stadsdelar är hemska. Men elevernas egen bild är ofta en helt annan och kan förstås som en form av motstånd. Hur ska man förhålla sig till en verklighetsbeskrivning när de som beskrivs inte känner igen sig i den, frågar sig Nils Hammarén.

Hans forskning visar att skolan fyller en viktig social funktion. Utanförskapet skapar ett slags innanförskap där lärarna ofta har en mer omfattande roll än bara undervisning - de finns tillgängliga på mobiltelefonen och fungerar som viktiga vuxna kontakter för eleverna. Skolan blir en frizon i kontrast till den omvärld som finns utanför skolan med fattigdom, kriminalitet och trångboddhet. 

– Om man ser skolan som en plats där man ska få höga betyg där det handlar om prestation och att komma vidare till gymnasiet, så kan man ju se de här skolorna som sämre skolor i någon mening, men ser man på skolors kvalitet utifrån en omsorgsfunktion med relationen elev - lärare och eleverna emellan, då beskriver ofta eleverna de här skolorna, som mycket bra skolor.

Höga ambitioner möter strukturella hinder
Många elever i dessa områden har höga ambitioner. De vill göra sina föräldrar stolta, särskilt i familjer som flytt till Sverige för barnens skull. Drömmar om att bli läkare, jurister eller framgångsrika företagare är vanliga. Samtidigt ser Nils Hammarén hur eleverna tenderar att individualisera sina misslyckanden.

– En viktig uppgift för skolan är att hjälpa eleverna förstå att det finns strukturella anledningar till deras svårigheter. Om vi kunde minska tendensen att skuldbelägga sig själv, skulle det kunna stärka deras självförtroende.

Lärarnas avgörande betydelse
Lärarnas centrala roll blir tydlig i Nils Hammaréns forskning. Eleverna efterfrågar engagerade lärare som brinner för sina ämnen och som vill att eleverna ska lyckas. Det ska finnas en professionell men varm relation mellan lärare och elever.

– När vi frågar eleverna hur de ser på lärarna framhåller de betydelsen av lärare som förstår deras specifika utmaningar och som kämpar extra mycket för dem. Det relationella är oerhört centralt.

Som forskare hoppas Hammarén kunna bidra till en mer nyanserad bild av skolorna i utsatta områden och att hans forskning kan ge viktiga insikter för både lärare och beslutsfattare om hur man bäst stöttar dessa elever. 
– I slutändan handlar det om att skapa en mer jämlik skola i ett alltmer ojämlikt samhälle.

Text: Ragnhild Larsson