Omvägar till svenska läsare – boköversättningar via andra språk
Trots att det inte alltid råder brist på översättare så översätts en del böcker till svenska via en översättning på ett annat språk, istället för från det ursprungliga källspråket. Det visar en avhandling i nordiska språk vid Göteborgs universitet.
Indirekt översättning – det vill säga praktiken att översätta från en befintlig översättning på ett annat språk istället för att översätta direkt från det språk som boken skrevs på – har en lång historia men är inte särskilt väl undersökt ur ett samtida perspektiv.
Ibland har det hävdats att denna översättningsmetod inte används längre, men att det inte stämmer blev tydligt när sydkoreanska Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024. Då blossade en internationell debatt upp kring den engelska översättning som den svenska översättningen av Han Kangs ”Vegetarianen” utgick från.
Indirekta översättningar
I sin avhandling visar Anja Allwood att flera romaner översatts indirekt till svenska, varje år under den undersökta perioden 2000–2015. Totalt har 27 olika språk översatts indirekt under dessa år (70 verk, eller 1,3 procent av översättningarna, under perioden).
– De ursprungliga källspråken är inte bara sådana för vilka man kan anta att det skulle vara svårt att hitta översättare till svenska, såsom kannada, kazakiska och kurdiska. Även geografiskt och typologiskt närliggande språk, som italienska, nederländska och tyska har översatts indirekt under 2000-talet, säger Anja Allwood.
I de senare fallen beror det alltså inte främst på att det råder en brist på översättare.
– Det rör sig i stället ofta om att den som äger översättningsrättigheterna av olika skäl vill att översättningen till svenska ska göras via en befintlig översättning till engelska. Till exempel om ett brittiskt eller amerikanskt förlag köpt översättningsrättigheterna och redigerat om boken inför publiceringen på den engelskspråkiga marknaden.
Omväg via engelskan
För majoriteten av de indirekta översättningarna är det just engelska som har använts som förmedlande, eller medierande, språk. Det beror sannolikt på engelskans centrala ställning i världen, men även andra språk har fungerat som medierande språk.
Avhandlingen visar också att indirekt översatta romaner inte har sämre förutsättningar att beviljas litteraturstöd från Statens kulturråd än vad direktöversättningar har. De undersökta åren är beviljandegraden för litteraturstöd till indirekta översättningar i stället förvånansvärt hög.
– Det kan hänga ihop med att dessa romaner ofta behandlar ämnen och kulturer som sällan är teman i övrig översatt litteratur, säger Anja Allwood.
Välkända författarskap
Trots kontroverserna kring 2024 års Nobelpris visar avhandlingen att läsare av indirekt översatt skönlitteratur generellt inte behöver oroa sig över kvaliteten på dessa översättningar. De ursprungliga författarna är oftast högt ansedda, och översättningarna till svenska görs främst av erfarna och välrenommerade översättare.
– Samtidigt går det att fråga sig hur det påverkar vår upplevelse av utländsk litteratur när denna huvudsakligen förmedlas genom översättningar anpassade för en engelskspråkig publik, säger Anja Allwood.
Med avhandlingen hoppas hon bidra till att belysa ett fenomen som det inte talats så mycket om tidigare och visa på den variation av språk och omständigheter som är aktuella i samband med indirekt översättning.
Avhandlingen Litteratur på omvägar. Tre perspektiv på indirekta romanöversättningar till svenska 2000–2015 försvaras vid en disputation den 11 april, klockan 13.15 i hörsal J330, Humanisten, Renströmsgatan 6 i Göteborg.
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/84613
Kontakt:
Anja Allwood, e-post: anja.allwood@svenska.gu.se
